Forum Mani Maserrt-Agah

Mani Maserrt-Agah

1. Berätta lite om dig själv?
31-årig tvåbarnsfar, gift med Katarina. Kom till Sverige när jag var 13 år gammal. Har pluggat ekonomi på universitet men tröttnade och valde att satsa på min dröm. Till en början skulle jag bara ge det några år och se om det gick. Nu har jag jobbat med film i 10 år. 

Jag har tänkt mycket på när mitt intresse för film egentligen började. Ingen i min släkt eller närhet har sysslat med film eller konstnärliga yrken. Däremot har jag nog påverkats väldigt mycket av min far som alltid har älskat att berätta historier och det har han gjort så länge jag kan minnas. I slutändan så handlar ju all film om att berätta historier som kan beröra och underhålla människor. 

2.Berätta om arbetet med "Ciao Bella".
Den mest spännande och krävande biten var nog arbetet med alla ungdomar. Samtidigt som man blir väldigt smittad av deras energi, oskuldsfullhet och glädje inför inspelningen så fanns det en stor spänning inför varje inspelningsdag, som är en väldigt kostsam och komplicerad process.  

Den stora utmaningen för mig var att få kärlekshistorien, mellan Mustafa och Linnea, att inte bara fungera utan att vara magisk hela vägen. Att få två 16-åriga ungdomar, som dessutom hade varsin partner i verkliga livet, att se kära ut på film var inte helt lätt. Till exempel tvingade jag dem att hångla med varandra i hela två minuter inför varje bildinställning, och det var rätt så många inställningar. Kärlekshistorien innehöll även vissa sexscener, som vi repeterade noga innan inspelningen men när det väl var dags att spela in de scenerna så var allas nerver på utsidan.

Sen fanns det gott om andra sköna utmaningar som att filma under Gothia cup-invigningen med 50 000 personer på Ullevi. Carro-karaktären som spelas av Fredrika Tham, fick lära sig koreografin för en av danserna och deltog i invigningen på riktigt. Jocke-karaktären, som spelas av Jimmy Lindström, ska ju i filmen jobba som bröst- och ryggmodell, och låg i hårdträning i hela 4 månader innan inspelningen. Att filma ett flertal scener på plats på Gothia-diskot med 4 000 glada dansande ungdomar var också en skön nöt att knäcka.    

3. Nu har du låst klippningen av filmen. Vad ser du för utmaningar fram
tills premiären?
Eftersom vi har använt oss av okända ansikten och då också upphovsmakarna är debutanter så ligger den största utmaningen i att skapa ett intresse för filmen. Det känns väldigt roligt att Sandrew Metronome tror så mycket på filmen och kommer att satsa stort på både lanseringen och antal kopior på biograferna. Drömmen vore ju såklart att publiken ska, gärna långt innan premiären, ha hört talas om filmen och känna att de absolut inte får missa den på bio.
 
Jag har precis kommit hem från ett kort besök på Göteborgs filmfestival och blev överraskad att många inom filmbranschen kom fram och berättade att de har hört talas om ”Ciao Bella” och att ryktet har redan spridits att vår film verkar lovande.

4. Varför finns det så många iranier i svensk film? Hur ser du på dig själv och ditt kulturella arv?
Iran har länge varit ett starkt filmland som ofta är representerat på de välkända A-festivalerna. Regissörer som Abbas Kiarostami, Jafar Panahi och hela familjen Makhmalbaf har alla med sina poetiska och lågmälda filmer berättat väldigt enkla historier på ytan men ofta jobbat med mycket symbolik eftersom det finns väldigt strikta regler i Iran om vilka historier som får berättas.
Eftersom jag lämnade Iran redan i 13-årsåldern så har jag känslomässigt hamnat i någon sorts ingenmansland där det är väldigt svårt att tyda vilken betydelse mitt kulturella arv faktiskt har haft. När jag däremot försöker analysera detta och går tillbaka till alla idéer som jag har jobbat med, eller de idéer som ligger och marinerar i huvudet, så märker jag att de oftast innehåller allmänmänskliga och enkla berättelser med en stor portion av autencitet och det är väl i så fall den stora gemensamma nämnaren med den iranska filmen.

5. Berätta om klipprocessen?
Kristin Grundström lärde jag känna för två år sedan då hon klippte ett dokumentärt material om Gothia cup, som låg till grunden för finansieringen av ”Ciao Bella”. Det materialet är bitvis inklippt i den färdiga filmen.
Jag tycker att hon har en fantastisk fingertoppskänsla, en mycket egen rytm och sinne för humor. Hon har helt enkelt väldigt god smak.
Eftersom jag anser att 50 procent av regijobbet är förmågan att se talang så försökte jag jobba med Kristin på samma sätt som med de övriga kreativa genierna i det här projektet. Jag berättade om min vision men försökte, i alla fall till en början, att inte ge för mycket restriktioner och att inte bromsa deras egen kreativitet.  Mitt mål var att skapa en ”VI-känsla” kring filmen där alla inblandade gjorde filmen till sitt och gav 110 procent vilket jag också tycker märks på resultatet. 

I övrigt så var det väldigt roligt att jobba med det dokumentära materialet, som filmades för två år sen, som gav mig, Kristin och filmen väldigt mycket energi.
I slutet av klipprocessen kom Michal Leszczylowski, en de bästa klipparna i Sverige, in med fräscha ögon och var väldigt ärlig och hård med sina åsikter. Samtidigt gick det inte att ta miste på hans entusiasm över materialet vilket var väldigt viktigt för mitt och Kristins självförtroende.
 

6. Berätta om fotot i "Ciao Bella"?
Andréas Lennartsson är ett geni. Jag blir glad bara jag tänker på honom. Tyvärr har jag jobbat med alldeles för många fotografer i Sverige som inte ser helheten utan bara koncentrerar sig på coola bilder och snygg ljussättning. 
Med Andréas får man fantastiska bilder som är poetiska samtidigt som han är mycket mån om spelet, flexibel och ödmjuk inför skådespelarna plus att han är produktionsmedveten. I ”Ciao Bella” hade vi varken tiden eller resurserna för stora ljussättningar men fotot är bland det snyggaste jag har sett på svensk film.
Vi valde att jobba med en väldigt ljuskänslig filmsort vilket underlättade arbetet med framför allt nattexteriörerna - som dessutom är de finaste bilderna i filmen.  

 

7. Hur ser du på svensk film idag?
Jag upplever att det pågår något av ett maktskifte inom svensk film just nu. Man märker att novellfilmssatsningen har börjat ge frukt och det finns ett antal intressanta namn på den svenska filmhimlen just nu. Jag ser positivt på framtiden när det gäller skapandet av originella, lekfulla och starka berättelser.
Det som oroar mig mest är den neråtgående trenden när det gäller publikintresset för svensk film, men även för dramaproduktioner. Jag tror och hoppas att detta är en trend som kommer att vända i takt med att dessa nya krafter släpps fram.
Jag tycker att det har varit, och fortfarande är, olyckligt att många producenter jagar idéer och berättelser som de ”tror” allmänheten vill ha. Alltså kopierar de filmer som har varit publiksuccéer, men sedan blir resultatet det omvända. Jag tror absolut att man istället ska satsa på filmer som kreatörerna själva vill göra eller se.
Ingen vill att ens film ska ses av 500 personer på bio, men berättar man personliga historier och vågar vara lekfull, vågar testa gränser, så är jag övertygad över att svensk film som varumärke kommer att stärka sin position och då kommer också publiken.

8. Hur var det att jobba med mig som manusförfattare?
Jag har sagt det förr och jag säger det nu igen. ”Ciao Bella” är ett av de mest intelligenta manus jag har läst någonsin. Jag tycker att du har överträffat mina förväntningar flera gånger om under de här tre åren som vi har jobbat med filmen. Ibland sitter jag och funderar på alla fantastiska scener som du har skrivit i de olika versionerna men som inte kom med i filmen och då känner jag en liten sorg i hjärtat.
Jag känner stor fascination över din kreativa manusprocess där det egentligen inte sker några omskrivningar av gamla versioner utan du dyker alltid upp med nya filmer i varje version, som enligt min mening, alla är värda att göras. Producenterna kanske inte skulle vara stormförtjusta om man kom med den idén… 

9. Vad hoppas du få se i framtiden i svensk film?
Mer egensinniga, vansinniga, personliga och lekfulla berättelser.
Och jag hoppas på mer öppenhet filmmakarna emellan.
Man får inte heller glömma att ha roligt på vägen. Jag brukar ofta tänka tillbaka på känslan som jag hade i kroppen när gjorde min första kortfilm eller hur jag slet som ett djur på min första dramaproduktion, som fortfarande är de roligaste sju månaderna som jag har upplevt jobbmässigt, och det är den känslan måste hitta tillbaks till.

10. Hur ser du på din egen framtid? Drömmar? Förhoppningar?
Jag är självklart mycket spänd inför lanseringen av ”Ciao Bella”. Det känns ibland som att ha en tonåring hemma som precis ska flytta hemifrån och möta världen ”där ute”. Det smärtar i hjärtat att släppa den fri men jag hoppas verkligen att publiken ska behandla ”Ciao Bella” med den kärlek som jag känner för den.

Inför framtiden så hoppas jag kunna fördjupa mitt samarbete med alla fantastiska människor som jag har haft äran att jobba med under de senaste åren och få chansen att berätta de historier som ligger mig varmt om hjärtat.